I oktober var det dags för familjen Sundén, Monica och Anders, att för åttonde gången göra resan över Atlanten för att se sig om i USA.
Vi ska här försöka ge en liten enkel och opretentiös reseberättelse om denna vistelse som startade i Chicago och gick via St. Louis till Clarksdale och Memphis och sedan åter till Chicago.
Denna gång varade vår vistelse i USA mellan den 8 oktober till den 20 oktober.

Chicago - vår favoritstad.

Onsdagen den 8 oktober
Resan från Umeå till Chicago gick precis så bra som man hoppats att den ska göra, Så 12.50 lokal tid klev vi ombord på tunnelbanan från O'Hare in till Chicago centrum.
Efter en lång dags resa så blev det bara en tur runt i kvarteren med lite mexikansk mat innan man insåg att det skulle passa utmärkt med en natts god sömn.

Torsdagen den 9 oktober
Även om en viktig del av vistelsen i Chicago är att lyssna på bra Blues så hinner man med en del annat också. Vid tidigare besök har vi besökt "den svenska stadsdelen", Andersonville, Art Institut med flera måsten.

Så denna gång fick det bli en promenad längs Lake Michigan till Field Museum med Tyrannosaurus rexen, Sue.

Lite benig kan tyckas med visst är hon imponerande i sin storlek.

På detta museum kan man tillbringa många, många timmer bland fantastiska utställningar om bl.a. amerikanska Indianer.

Innan vi återvände till hotellet så gjorde vi ett stopp på en av världens bästa skivaffärer " Jazz Record Mart".
Någon tusenlapp bytte ägare där och undertecknad kunde med nöjda steg återvända till hotellet, Inn of Chicago.

På kvällen var det dags för teater på Steppenwolf Theatre och deras uppsättning av The Threepenny Opera.
John Malkovich är en av medlemmarna i Steppenwolf, han var dock inte med i denna uppsättning.

Fredagen den 10 oktober


Ett måste vid våra besök i Chicago är brunch hos Lou Mitchell's.
En institution i Chicago, känd från de flesta reseprogram som spelats in i Chicago. Efter brunchen var vi mätta och belåtna så med nya krafter kunde vi ge oss hän med dagens shopping.

På kvällen var det dags för vårt första Bluesklubbs besök. Rosa's Lounge på West Side.

Lördagen den 11 oktober.

Eftersom sommaren dröjt sig kvar i Chicago trots att vi närmade oss mitten av oktober så blev det en sväng ut till nöjesområdet Navy Pier och en tur upp i Pariserhjulet och därmed fick vi en härlig vy över Chicago.
Många festivaler anordnas varje år av staden Chicago och de allra flesta är gratis för alla som vill ta del av utbudet.

Just denna helg var det dags för Country and Western som stod på programmet, och naturligtvis tog vi oss en säng in på festivalområdet under eftermiddagen.

På kvällen blev det Buddy Guy's Legends som denna afton hade Tail Dragger och Lonnie Brooks Band på scenen.

Tail Dragger bjöd i vanlig ordning på en show som till större delen ägde rum ute bland publiken.

Borde också vara en kille för Umeå

Söndag den 12 oktober.
Hämtade ut bilen på O'Hare för att påbörja resa mot Clarksdale. Efter en viss förvirring som bl.a. innebar att vi ett tag åkte mot Millwauki, dvs. rakt norrut i stället för söderut och St. Louis så redde det hela upp sig och 48 mil senare så checkade vi på vårt hotell i St. Louis.

Måndagen den 13 oktober.
Är man i St. Louis så måste man naturligtvis kolla in The Arch, och det gjorde vi naturligtvis också, den är mäktig.

Utsikt från vårt hotellrum.

Vidare längs Highway 55 söderut genom Missouri, Arkansas genom Memphis, Tennessee där vi bytte till Highway 61och in i Mississippi med riktning mot Clarksdale och vårt boende på Schack Up Inn.

En sak lärde vi oss och det är: Besök aldrig Clarksdale en måndag, det är stendött. Alla andra dagar är ok, men inte måndagar. Dessutom bara för att strö mer salt i såren så kom vi till
Schack up Inn, dagen efter att Pinetop Perkins, Bob Margolin m.fl hade spelat där.

Tisdagen den 14 oktober.
Mitt ute bland bomullsfälten på en plantage som heter Hopson, har man startat upp Schack Up Inn. Vilket ställe, går knappt att beskriva med ord. Vi bodde i ett schack som hette "FulliLove Schack" Se bilderna.

Enormt roligt dock och otroligt trevliga värdar, Bill och Guy, på denna "stugby" som byggts upp för att likna de stugor "Shacks" som den fattiga delen av Mississippis befolkning bott i (och på en del ställen fortfarande bor i).
Den dysterhet och farliga förfall som Clarksdale visade upp i mörkret på måndagskvällen var till stora delar borta i solskenet och den 28 gradiga värmen på tisdag. Naturligtvis passar man på att stanna till i

The Crossroad dvs. korsning mellan Bluesvägarna 61 och 49.

Ett besök på Bluesmuseumet med Muddy Waters hem är också ett måste, därefter styrdes färden åter mot Memphis. Ett stopp i på en restaurang i Batesville, "Pow Pow" för lunch blev det och det var nog bland det godaste vi ätit på denna resa. Kan rekommenderas.

Ser inte mycket ut för världen men vilken mat, hemlagat southern cousine, kanon!

Anlände till Memphis via Highway 55 och eftersom den passerar i närheten av Graceland så passade vi på att hälsa på hos Elvis Presley.
En sådan sak som man bara måste när man är i dessa trakter, men det räcker med ett besök.

Han var inte hemma ....

På kvällen blev det en tur ner till Beale Street som i vårt tycke nog är överreklamerad, påminde till stor del om Gröna Lund eller Barnes dag. Okända band och inkastare som tjatade om att man skull komma in och dricka öl och äta mat. Beale Street blev en liten besvikelse.

B.B. Kings klubb ligger på Beal Street.

Onsdagen den 15 oktober.
Downtown Memphis stod på programmet på förmiddagen och därefter blev det en tur ut till STAX Museum.

Vilket ställe, här skulle vi ha kunnat tillbringa många timmar, enormt bra!
På kvällen blev det en konsert med John Hiatt och Lyle Lovett, akustiskt och skönt avspänt.

Torsdagen den 16 oktober.
Startade resan upp mot Chicago. Trodde att vi hade fullständigt klart för oss hur vi skulle köra men så fel det blev, vi körde säkert många mil i onödan. Strax söder om Indianapolis stannade vi för nattvila, då hade vi besökt fyra stater, Tennessee, Arkansas, Kentucky och Indian denna dag.

Fredagen den 17 oktober.
Efter en stunds shopping på en stor outlet mall i Edinburgh, strax söder om Indianapolis, styrde vi kosan mot O'Hare och biluthyrningsfirman, hamnade i eftermiddags rusningen i Chicago, det var inte roligt.

Lördagen den 18 oktober
Efter en förmiddagspromenad upp till "Old Town" och "The Gold Coast" så träffade vi några kompisar, Per och Michelle som guidade oss runt i Chicagos många olika stadsdelar
" the neighborhoods", och fick se sådant som är svårt att se om man inte har möjlighet att ha en guide som vet att hitta i denna stad med en citykärna med över 3 miljoner innevånare.
Kvällen avslutades så bra det går att avsluta en lördag i Chicago dvs. på Buddy Guy's Legends, på scenen denna afton, Eric Noden, Sammy Fender Band samt Roy Gains med sitt 7 man staka band. Grymt sväng
.
Roy Gains med sitt sjumanna band

Söndagen den 19 oktober.
Sommarvärmen hade nu gett vika och en normal och skön hösttemperatur gjorde att vädret inbjöd till en promenad. Vilket vi också gjorde. En sväng in Millennium Park för en koll på
den fantasiska utomhus arenan för Chicago Symphony Orchestra samt naturligtvis "The Bean".

Därefter lite av den sista shoppingen, böcker, tröjor och annat som man måste handla innan man åker hem.

På kvällen tog vi tunnelbanan upp till B.L.U.E.S. för att kolla in deras DIVA Contest.

B.L.U.E.S. en klassisk klubb på nordsidan

Tre fantastiska damer gjorde upp om titeln denna kväll och segrade gjorde veteranen i detta sammanhang "Big Time Sarah"

En del av Big Time Sarahs scenshow, inte helt barntillåten.

Måndag den 20 oktober.
Hemresa, tunnelbana till O'Hare, SAS till Stockholm och vidare hem till Umeå. Resan var slut för denna gång, men….
Vi planerar att åka igen sommaren 2010 för att gå på världens bästa Bluesfestival, den i CHICAGO.
Kommer du med ….?